fourlines

Mannen gick upp han hörde att dörren stängdes. Han gick och kollade men det var ingen där. Han öppnade dörren och kollade ut, han såg en tjej med grå mjukisbyxor och en jeansjacka. ”Jenna”.

***

Jenna kollade på klockan hon var alldeles för mycket. Hon stängde dörren och sprang tillbaka men hon tvärstannade när hon hörde en bekant röst ropa på henne. Micke stod vid dörröppningen på stugan där hon precis hade varit och undrade vad han gjorde där, hon hade ju kollat igenom hela huset. Källaren. Men vad gjorde han där ? Micke kom mot henne med ett stort alldeles för stort leende på läpparna. Han stod nu bredvid henne.

• Hej sa han.

• Hej sa Jenna tillbaks

Hon fick konstig känsla...

• Vad gör du här ? Sa Micke.

• Ehm är på friluftsdag med klassen, vad gör du här ?

• Tar hand om lite affärer bara sa han.

• Varför är du inte med din klass ?

• Svårt att förklara. Vill du följa med till den gamla stugan förresten ?

Jenna visste inte vad hon skulle säga men sa med stor osäkerhet i rösten Okej.

Dem gick till stugan tillsammans han höll upp dörren för henne, han gick rakt ner till källaren och vinkade menande att hon skulle följa efter. Jenna hörde ett skrik men Micke verkade bara låtsas som ingenting...

MvH Anna

Hon blev rädd av dörren som small och skrek till, hon tänkte för en sekund om det var en dum ide men Jenna gick vidare. Hon gick och ville genast gå in och kolla runt i rummet hon brukade sova i när hon var barn.

Hon kunde se dem blåa tapeterna med kycklingar på. Det var såklart inga möbler kvar, allt vart helt tomt där inne förutom att det var några utslängda cigaretter på golvet som säkert någon dum unge hade slängt där. Jenna gick runt och kollade i alla rummen det var bara källaren kvar, men dit vågade hon inte gå.

-Hörde du det där sa den ena mannen med orolig röst?

-Näe?

-Konstigt... Vänta här ska bara kolla en sak.

Stegen kom närmre och närmre, nu insåg hon att dem var bakom henne.

-Hmm vad ska vi göra med dig då? Sa den ena mannen. Hon vågade inte kolla på dem.

Den andra mannen skrattade.

Den andra gick fram till henne och drog av henne tejpen som satt som fastklistrad mot hennes mun.

Mannen drog på munnen och gav henne ett leende och sa.

-Vi ska inte göra dig illa, det enda du måste göra är att berätta...

Hon nickade hastigt medans hon tog djupa andetag.

***

Jenna var nyfiken och gick snabbt bort till huset. Det var eller såg ut som en gammal stuga. Huset var gult med vita fönster och en vit dörr. Jenna kände genast igen huset det var huset dem brukade bo i på somrarna. Hon blev ännu mera nyfiken än innan och bestämde sig för att gå in i huset. Hon förväntade sig att huset skulle vara låst men hon drog ner handtaget och dörren gick upp med ett gnisslande ljud. Det var kallt där inne. Jenna kände att en vind rusade genom hennes kropp och dörren bakom henne stängdes igen med en smäll.

MvH Anna

Dem var nu framme. Dem hade hamnat mitt i ödemarken precis bredvid en skog. Det var kallt och fuktigt. Jenna fick en konstig tanke att detta var fel, men hon visste inte varför. Hon gick ut ur bussen och ut i det kalla vårvädret. Mentorn visade vägen till där alla skulle samlas en viss tid. Klockan 9 (som klockan var nu) skulle man få gå fritt och se sig omkring ”i den fina friska skogen”.

Jenna gick ensam och var glad att få slippa John. hon såg sig omkring, hon kände igen sig på detta stället men ändå inte? Hade hon varit här förut? Tanken kom efter ett tag. Jenna och hennes familj brukade bo här på somrarna för många många är sedan men dem slutade för att både mamma och pappa inte inte orkade längre. Jenna gick bland gräs och mossa. Bakom alla träden såg hon att det gömde sig ett litet hus.

MvH Anna

Tio minuter senare har Jenna kommit till busshållsplatsen. Som varje dag står det en tjej från 9b, som kollar i sin mobilskärm. Jenna har aldrig vågat prata med henne hon har alltid varit för blyg.

Bussen kom runt hörnet och Jenna ställde sig vid trottoar kanten och tog fram sitt busskort. Det var fullt på bussen men Jenna såg att det skymtade två platser längs bak. Jenna gick längst bak och satte sig ned i det tuggummi ”bombade” sätet. När Jenna hade satt sig såg hon tjejen från 9a gå sakta fram tittandes på sätet brevid Jenna. Hon satte sig ned och gav ifrån sig ett tyst ”hej”. Jenna sa ”hej” tillbaka och tänkte sedan om hon hade sagt det för högt eller för lågt.

Efter den 10 minuters långa bussfärden till skolan såg Jenna att alla nior stod på skolgården, det var då hon kom på att det var utflyktsdag och man skulle ha med sig en stor matsäck för dem skulle vara borta hela dagen. Det enda Jenna hade med sig var ett äpple. Hon ställde sig som ingenting där alla i 9a stod. Hon såg (som alla andra också gjorde) deras mentor vinka att dem skulle komma till bussen. Alla i 9as klunga gick, Jenna gick lite efter för hon hade ingen att vara med ”som alltid”. Plötsligt så dök John upp, den blyga nörden som alltid svarade rätt på alla frågor inne på lektionerna, han gav aldrig någon annan en chans. Jenna har aldrig riktigt gillat honom. John frågade Jenna med en tyst och förkyd röst som alla verkade ha just nu på våren, ”Ehm vill du sitta bredvid mig på bussen?”. Det ända Jenna fick ur sig var ett tyst ”Okej” och ångrade sig snabbt.

John och Jenna gick in i bussen tillsammans. John satte sig i ett säte längst fram och vinkade fram Jenna. Hon hörde röster bakom sig. ”OMG är dem två ihop eller”hördes en röst från Evelina. Dem andras rösters kommentarer var liknande.

MvH Anna

Hon kunde inte känna dropparna som åkte nerför hennes kinder längre. Hur många dagar hade hon varit här? Var är hon ? Det svider runt hennes handleder som är fastbundna med ett rep runt den vita gamla trä-stolen som skulle kunna gå sönder vilken stund som helst. Hon kan inte ropa på hjälp på grund av tejpen som sitter som fastklistrad runt hennes mun. Plötsligt hör hon röster, men det kommer inte emot henne det kommer ifrån ett annat rum. Hon hör två män. Hon hör ett öronbedövande skrik. Väggarna måste vara tunna tänkte hon, skriket lät som om det var en annan tjej här. Hon hörde vrål och skrik från männen. Hennes minne började komma tillbaka sakta om hur hon minns två mäns röster. Hennes tankar blev avbrutna av ett pistolskott. För en sekund trodde hon att dem hade skjutit tjejen, men hon började skrika igen högre denna gång. Allt blev tyst, hon hörde nu stegen komma mot henne...

***

Jenna går upp ur sängen klockan halv sju på morgonen på grund av att hon måste gå till skolan, Jenna har alltid undrat varför man måste gå dit om ändå alla hatar stället där man måste lära sig saker som man mestadels aldrig kommer att använda. Varje morgon kollar Jenna sig i spegeln, hon gillar inte vad hon ser och har heller aldrig gjort. Hon har ingen speciell stil heller och har aldrig varit så värst intresserad av att shoppa kläder. Jenna drar på sig ett par grå mjukisbyxor och ett vitt linne. Hon går ner till köket där frukostbordet redan står dukat med massor av bröd juice och pålägg . Hennes mamma är kock och älskar att sätta fram en massa mat som man inte ens äter hälften av.

Jenna tar bara en macka med smör och den gamla vanliga apelsin marmeladen fast att det finns tio stycken andra på bordet. Vid frukost bordet brukar det bara vara Jennas lillebror som skriker och donar. Jennas mamma har alltid sagt ”att vid matbordet skall man inte prata bara njuta av maten”

Jenna går ut i hallen och tar på sig sin tre år gamla jeansjacka som hon fick av sin mamma som tvingade henne att ta på den. Jenna har alltid hatat den jackan men hon har ingen annan så den fick allt duga.